maja

Min pappa gillar långa uppdateringar på fejjan.

Haha måste berätta nått kul från i fredags!
Jag hade föreläsning på Nationernas Hus, och hade bråttom hem för att laga lunch innan jag och viktor skulle till stockholm. När jag kommer ut märker jag att jag tappat min mobil. Jag börjar stoooortjuta. Panikgråta. Ni vet när tårarna sprutar ut och man skriker rakt ut i det tomma intet? You know..

Men varför grät jag? För att någon kunde snott den? För att jag har abonnemang och den kan ringa hur mycket som helst? För att jag inte har nån pin-kod? För att jag har varit klumpig? För att jag måste köpa en ny?

När jag gråtit hysteriskt i en halvtimme visade det sig att någon lämnat in min mobil i baren. Tack vare Mattias så löste det sig och jag hade den i mina händer.

Mattias: Sååå, nu behöver du inte köpa en ny
Jag: köpa en ny? nää jag var bara rädd att nån skulle se mig naken!!

Nu ska ni få veta något märkligt. En gång i veckan har jag tagit kort på mig själv, i trosor, för att se hur LITE skillnad det gör på min kropp om jag äter normalt. Jag har alltså cirka 30 nakenbilder på mig själv. Och ingen pinkod. Mattias höll på att dö av skratt och sa att han inte vet vad han skulle ta sig till om vi inte hade hamnat i samma grupp.

Jag ska iallafall sluta fota mig själv i trosor,
HERREGUD TÄNK OM NÅN HADE SETT!

Ibland kommer jag verkligen på mig själv med det där alldeles för sjuka beteendet, det där som man måste lära sig att bli av med för att vara frisk. Jag gick just för att handla frukost, och stod då och valde mellan olika krämer. Antingen aprikos eller hallon. Den ena innehöll 5 (!!!) kalorier mer än den andra. Det ägnade jag en kvart åt att klura på. Den ena var 10 kronor billigare, men också fem kalorier mer..

Till sist frågar en i personalen om jag behöver hjälp. Haha! Vad ska jag säga då?
-Ehh.. ja jag undrar om jag kommer vakna imorgon och väga 70 kilo om jag äter den här?

Jag blev så jävla arg på mig själv att jag tog den billigaste.

Inatt drömde jag att det var krig. Jag var mitt i det. Jag satt under ett tak med en liten pojke som jag försökte rädda. Plötsligt börjar det ramla ner bomber över oss. Fast vänta... Det är inte bomber. Det är potatisar, säger jag. Pojken blir hysterisk, de farliga potatisarna kommer ta livet av oss, de ger inte nåd till någon, hinner han klämma fram innan han träffas av en King Edward i huvudet.

Men jag klarade mig undan de blodtörstiga mördarpotatisarna.
Kan detta vara något undermedvetet? Är det för att jag så sällan äter potatis?

Det hugger till i min mage när jag tänker på den lilla söta killen.
Han såg precis ut som Syrvil!

Mår illa över mig själv. Inget att göra åt. Sova lite till kanske.

Help, I have done it again
I have been here many times before
Hurt myself again today
And, the worst part is there's no-one else to blame

Be my friend
Hold me, wrap me up
Unfold me
I am small
I'm needy
Warm me up
And breathe me

Ouch I have lost myself again
Lost myself and I am nowhere to be found,
Yeah I think that I might break
I've lost myself again and I feel unsafe

Be my friend
Hold me, wrap me up
Unfold me
I am small
I'm needy
Warm me up
And breathe me

Be my friend
Hold me, wrap me up
Unfold me
I am small
I'm needy
Warm me up
And breathe me

Ja just det. Två kilo har jag gått upp under sommaren.

Viktor ångrar sig nu bittert. Nu delar vi lägenhet. Jag betalar halva hyran. Nu är det halva mitt och halva hans.
Nu har vi lika mycket att bestämma om.

Idag har vi båda vaknat på rethumör.
Det visade sig när viktor tog den sista osten till sina mackor.
När han senare bara har halva mackan kvar, ni vet den där godaste som man liksom förbereder sig för att njuta av till hundra procent?
När han bara har den kvar så anfaller jag som ett rovdjur. Jag hugger tag i mackan och mosar in den i min mun, osten försvinner snabbare än viktor hunnit inse vad som just hänt. Detta utlöser en fight.

Jag: Stick ut härifrån!
Viktor: Va? Du kan inte köra ut mig!
Jag: Jo, NUUUU kan jag det
Viktor: Har jag nånsin bett dig sticka?
Jag: ÖÖÖÖH EHHH JAAA?? när du sa att jag skulle flytta hem
Viktor: Jag hade starkare skäl, att du skulle bli frisk från dina ätstörningar
Jag: UT HÄRIFRÅN OCH BLI FRISK FRÅN DIN HJÄRNSKADA
Viktor: Okej.. jag ska....


He he he, nu står han i duschen och snart är han ute.
Ska ringa sen och säga att han får komma hem, om han är snäll.

Om två timmar ska jag vara på sjukhuset och träffa min läkare. Väga mig. Jippi.. Jag vill verkligen inte veta, men när jag väl står där så förmår jag mig inte att blunda.

Sedan bär det av till stockholm. Ikväll är det håkan på gröna lund.

Den här tavlan gav jag till micolle på hennes födelsedagskalas.
Det var jag, jens, lina och lollo där och alla gav henne tavlor! Haha!
Nästa år fick hon pyjamasar av alla, och inte heller då hade vi planerat det.

Jag tror att du vet vem du är och att du förstår att det här är till dig.
Jag vet verkligen inte vad jag ser i dig, eller vad jag en gång såg. Det enda jag vet är att jag älskade att du bekräftade mig, du berättade för mig hur jag kunde bli någon. Du fanns där när jag ville dö. Lovade att mitt liv kunde bli bra.

Jag önskar att jag aldrig lyssnat. Att jag bara skrattat åt dig. Men det gick bara inte, jag var så jävla sårbar och så jävla desperat. Att jag fick uppmärksamhet av någon, det har aldrig hänt. Men du såg mig och jag älskade dig för det och var beredd att göra allt för att du aldrig skulle sluta göra det.

Du är det värsta som har hänt mig. För att ha kvar dig har jag varit tvungen att försumma de människor jag älskat mest. Jag har varit tvungen att ljuga. Såra. Hata. Skrika och förstöra. Jag har blivit en helt annan person, men inte den du lovade att jag skulle bli.

Jag är så jävla besviken, vi hade en deal men du höll inte den. Du lovade att allt skulle bli bra, men det har ju för fan gått åt helvete. Jag har blivit en ytlig och bekräftelsekåt bitch som beter mig som ett svin mot andra. Det var inte vad vi kom överrens om. Jag har inte blivit mer älskad, eller mer uppskattad. Snarare tvärtom.

Jag har svikit mina vänner. Inte funnits där när de haft de svårt. Istället har jag suttit och baddat mina egna sår med salt för att jag tyckt att mitt liv är åt helvete. Jag har aldrig hatat någon så här mycket.


Det är så konstigt. Hade någon av mina vänner betett sig såhär mot mig, hade jag bett dem dra åt helvete. Hade viktor betett sig såhär mot mig hade jag bett honom dra åt helvete.
Hur kan det vara så svårt att släppa något som man hatar så mycket?
Varför kan jag inte bara be dig dra åt helvete?

Jävla skitsjukdom, jag hatar dig


And you're my obsession
I love you to the bones
And ana wrecks your life
Like an anorexia life

Haha, kom just att tänka på min första riktiga fylla! Jag gick i åttan och vi lånade Linas systers lägenhet. Vi delade två flaskor vodka på fem personer och dessutom cider. Vi hade ingen aning om hur mycket som behövdes för att bli fulla, så vi körde på.

Kvällen slutade med att vi bjöd in massor studenter som dansade till Ramlar i en etta på typ 15 kvadrat. Lollo brände mig med en cigg tre gånger på armen. De andra trodde jag skulle dö om jag somnade. Jag tappade tandborstar i min spya.

Och det roligaste av allt var att jag sa till mina föräldrar att jag skulle på filmkväll. Verkligen världens sämsta och genomskinligaste ursäkt, dem kan ju inte ens gå på det?! Hur som helst var jag för full för att ta mig hem och bussarna hade slutat gå, vilket fick pappa att beställa en taxi åt mig. Jag kunde inte ens vara ärlig mot chaffuören, utan satt och ljög om min filmkväll, och hur hemskt det var att alla unidomar söp så mycket.

Jag har ingen aning om ifall pappa förstod när han hämtade mig vid taxin. Jag har för mig att jag spelade väldigt nykter...

Kul kväll, men jag har faktiskt aldrig gjort om det! Och lär inte heller göra det..

I pray the rain won't fall
Oh lord don't let it fall

Innan jag började på universitetet var jag jävligt skeptisk till Nollning, tänkte inte gå på något i stort sett. Redan efter en timme med min nolle-grupp hade jag ändrat mig.  De här två senaste veckorna har faktiskt varit två av de roligaste i mitt liv. Det är så svårt att förklara hur det känns att lära känna nya människor, jag som islorerat mig och hållt käften till och med tillsammans med vänner.

I fredags var det Eftersläpp på NH, för alla lärare. Jag pratade med Myggan och hans vän, och han berättade sedan att hon sagt att jag verkade vara en så härlig människa, en sån man tycker om direkt.

Ingen har någonsin sagt så om mig förut. Helt stört hur glad jag blev, hur mycket det ger att bara VÅGA prata ibland!

Min pappa jobbar på universitet, därför besöker jag honom så fort jag behöver något utskrivet.
Idag var jag där igen

Pappa: Fyfan jag är så jävla skitnödig
Jag: Ehhhh....
Pappa: Din roliga mamma hällde 20 droppar laxeringsmedel i mitt kaffe igår. Jag har vart på toa typ tio gånger på fyra timmar.
Jag: Va, varför gjorde hon det?
Pappa: Hon tyckte det var kul... Hon ringde nyss och frågade om jag varit på toa. Och fnissade. Kul.



Hahaha, till och med roligare än när jag och mamma hällde massor salt i hans mjölk..

September, och jag fattar ett svårt beslut. Min nedräkning börjar nu där allt en gång tog slut

Oscar: En så jääävla kul kille, han hade så mycket pengar en dag, så i baren ville han ha en 26:a whiskey
Jocke: Va?!
Oscar: Dem bha näää Asså det gör vi inte. Så killen bha Men det är ju bara å ta två 12:or!
Jocke: Eller huuuur!
Oscar: Så han fick det sen
Jag: Men 12 + 12 är ju 24:a. Han blev ju lurad.
Oscar: Aha...