Kladdkaksmuffins

Ett bra försök till kladdkaksmuffins. Jag är en stjärna på att skapa recept


Mer till Anonym

Du får gärna lägga till mig på msn. Förhoppningsvis kanske jag kan smitta dig till det bättre.
[email protected]

Kronprinsessans födelsedag!

Idag är det ju Viktorias födelsedag! När jag var liten var hon min stooooora förebild, jag tyckte så mycket om henne att jag fick min familj att besöka hennes firande på öland typ... 2002?

Haha!
Min mamma frågade en pressfotograf om hon kunde ta lite bilder åt henne, så fotografen tog mammas kamera och tog hur mycket bilder som helst på Viktoria. Jag var överlycklig! Tills...
Nästa dag då vi åkte till Ölands Djurpark. Mamma skulle bara byta film i kameran, och RIVER SÖNDER hela filmen.
Jag ville ta livet av mig då. Bli en martyr. Våra semesterbilder består av ett foto på love i ett zebra-tåg samt ett lejon.


HAHA, nu ringde min mamma,
hon: tittar du på ettan?!
jag: snyft jaa
hon: FÖRLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅT, det var inte meningen


Hon har ju också haft anorexi
Kan inte förstå hur jobbigt det måste vara att va betraktad av så många, under tiden.


Till Anonym

Jag förstår precis hur du menar!
Något intressant att lägga till i diskussionen om att man kopplar samman allt med ätstörningen tycker jag är hur man utvecklas in i den. Jag läste Socialkunskap för något år sen, och där läste vi om Stämplingsteorier. Att man utvecklas som man förväntas göra.

Jag tror tyvärr att det ofta är så att när man får en diagnos så utvecklar man gärna FLER symptom. Man utvecklar det beteendet som omgivningen förväntar sig.

Jag känner igen det från i höstas. Jag slutade följa med mina klasskompisar till skolmatsalen på lunch. När de slutade fråga om jag skulle med, sluta jag följa med, för jag förväntades inte göra det. Även fast jag alltid tidigare ätit lunch under min ätstörda period så började det här. Jag antog att ingen trodde jag skulle äta, och betedde mig på det sättet jag trodde förväntades av mig.

Jag har sett många dokumentärer om både ätstörningar och självskadebeteenden, där det visar sig att många får värre symptom efter att ha träffat andra som mår på samma sätt.

Kan man alltså smitta varandra med psykiska sjukdomar? Eller med skadliga beteenden?
Kanske är på tiden att framställa antibiotika isåfall!
Två piller per dag för bättre självkänsla?



raspberry cupcakes


Idag bakade jag dessa!
Jag gjorde ett halvt recept men det nedan ger ca 12 stycken.
Formarna fick jag i present av mamma för länge sen, extra fint med blommor :)



19.06




hemma, och en kjol rikare

16.12

Nuuu ska jag till stan och träffa Pauline och Majis.

Alla behöver bekräftelse.

Det konstaterades just på Oprah.
De har en grupp överviktiga ungdomar där, och de frågade vad de EGENTLIGEN försökte mätta med mat.
Alla svarade bekräftelse, att bli sedda, få höra att de duger.

Jag undrar vad det är som gör att vissa SLUTAR äta medans andra äter MER, för att döva samma känsla. Jag tror allt handlar om självkänsla, att försöka duga i andras ögon, och därmed i sina egna.
Det är så sorgligt att de blivit så, att dålig självkänsla ger psykiska och fysiska sjukdomar.


Lunch-time

marinerade, strimlade sojafiléer och stekt färskpotatis
mer orkar jag inte anstränga mig idag.


Till mig själv för tio år sedan.

Lilla älskade finaste hjärtat.
Jag önskar jag kunde krama dig. Vyssja dig, säga att allt kommer bli bra.
Det finns lite saker jag måste säga dig, som lite vägledning.
Du behöver inte lyssna, jag vet att du hatar att behöva andras rådgivning.
Men ha det i bakhuvudet, åtminstone.

- Du behöver inte vara perfekt. Det gör ingenting om du inte får alla rätt på diktamen eller multiplikationstabellerna. Det gör inget, Fredrik Willén kommer ändå alltid slå dig med ett par sekunder.

 - När du i sjätte klass börjar få hår under armarna, ryck inte bort det med en pincett. Det gör jätteont.

- Gråt inte när Marco är ihop med en annan tjej samtidigt som dig, och tänk inte ens tanken att hänga dig i skogen. Man träffar inte sitt livs kärlek i femte klass.

- Och maja, jag vet hur ont det gör att vara ensam, hur ont det gör att känna att hela världen motarbetar dig. Men jag lovar dig att det inte blir bättre av att du skär dig. Det är inte alls skönt och du kommer svimma när du ser blod. - Börja inte röka. Det spelar ingen roll hur mycket du försöker dölja det, dina päron kommer förstå ändå. Dessutom är det jättedyrt och du kommer inte ha mycket pengar.

 - På din första fest, drick inte en halv flaska vodka. Jag vet att du vill bli full, men det är lite mycket. Du kan råka visa brösten och bränna dig på cigaretter.

- Det viktigaste av allt, älska dig själv. Du är helt underbar, och det finns faktiskt människor som gillar dig trots att du inte kommer ha storlek X-small. Du behöver inte banta, du är helt underbart fin som du är och du duger vad än andra säger. Du blir inte mer älskad, roligare eller gladare av att ha anorexi. Jag vet att du komer må jättedåligt, känna dig osynlig och misslyckad. Jag vet att du behöver nån som ser dig, kontroll över någonting, men kommer du ihåg när du var 3 år och din mamma bara brydde sig om din spädbarns-bror? Gör som då istället för att svälta dig själv. Gör som då även när du är fjorton. Bajsa på vardagsrumsgolvet.







Min stora mardröm

Detta otroligt äckliga fenomen har jag drömt många mardrömmar om senaste veckan.
Jag vaknar och vågar knappt röra kroppen i rädsla för att hitta den i sängen....


Dagen efter partyt

Igår var det riktigt röj hemma hos mig och viktor. Johan var på besök och det var UFC-spelkväll.
Imorse vaknade jag upp och tänkte "Herregud, vad gjorde vi egentligen igår....?"

Helt galet. På bordet står en halv pepsiMAX och en tom  energidryck.
Jag får nog aldrig veta vad som hände.

ik

But the last time I looked in a mirror

It looked like it was going to be fine

(PS C, ser du kedjan jag fått av dig runt handleden? Den har jag  alltid på mig!)


En riktig ungdomsskildring

Jag tycker det är väldigt kul när vuxna människor försöker skildra ungdomsfester på film.
Kommentarerna blir så genomtänkta och så jävla löjliga.

Inatt gjorde min lillebror en riktig skildring av P13's partkväll, i Dagboksform.
Han har verkligen en framtid som regissör!

http://www.acapela.tv/good-old-times-62301763_be5c1b2477144.html

Ni har tur tjejer, han ÄR singel



Magertarmarna

Skitskönt att vakna upp till en blå himmel och bra väder. Då blir morgonen liksom automatiskt bra!
Jag har just gjort frukost till Viktor, han börjar snart jobbet.
Han blev chockad, "HUR SKA JAG ORKA ALLT DET HÄR?!"

Haha, Inte konstigt att min mamma kallar oss två för Magertarmarna.


05.25

MÅSTE
SOMNA
OOOOOOOOOOOOOOOOOOOOM

23.43


Nä nu kanske jag ska sova! Vilken skillnad i min dygnsrytm, förut var det somna klockan nio och vakna klockan fem.Kanske har jag turen att Viktor ger mig frukost på sängen innan han sticker till jobbet? hö hö hö
sweet dreams


Pacemaker

Läkare: Vet du vad pacemaker är?
Jag: En låt av Lars Winnerbäck
Läkare: Ja kanske det. Men också en apparat som hjälper hjärtat att slå
Jag: Jag vet.
Läkare: Man kan behöva det om man spyr så mycket som du gjort.




"Your skin is sooo pale"

Ni vet säkert att jag var i Indien i februari-mars. Nån gång ska jag sluta tjata om den resan.. Men inte nu!

På många sätt fick upplevelserna mig att tänka efter. Riktigt obehagligt var det när vi besökte Taj Mahal. Mina familj gick iväg ett tag för att kolla på andra sidan, och jag satt kvar där jag sitter på fotot nedan. Plötsligt kom det fram en indisk familj till mig. De frågade om jag ville ställa upp på kort. Ehh, okej, sa jag, och plötsligt satt jag med en unge i knät och mamman höll armen om mig.

När dem gått har det bildats en liten folksamling omkring. Det är ingen kö, utan de försöker se lite spontana ut  i sin väntan. Efter det tillbringar jag säkert en halvtimme med att posa med familjer, killar, barn och kompisgäng. Jag fick ständigt höra hur vacker jag var, hur fin min hud är, och hur ung jag ser ut.
INGEN jag pratade med trodde att jag var äldre än 15 år. Riktigt läskigt var det när en kvinna trodde att jag var TIO år.
TIO ÅR!?

Men jag förstår ändå. Vi var hemma hos en familj som bjöd oss på middag då Love gjorde dreads hos dem. Dottern som lagade mat och var höggravid såg ut att vara ett par år äldre än mig. Men nej. Hon var tretton.

Hur som helst, det var riktigt obehagligt att få så mycket uppmärksamhet, och enbart pågrund av min hudfärg. Att bli sliten i, dragen i, fotad och vidrörd tillhör ju inte direkt min vardag.

Fast obehagligast var nog den uppmärksamhet jag fick av killar. En man som körde mig i autoritcha till hotellet, frågade om jag ville gifta mig med hans son. Killar filmade mig på stranden och väntade på att jag skulle gå upp ur vattnet, de gick efter mig och kommenterade mig högt. Jag visste inte vad jag skulle göra, bara acceptera att deras kvinnosyn skiljer sig från det jag är van vid, eller ska jag peka finger och säga att de är för fula för att nånsin få ligga?

Vad skulle ni gjort?






Beck - en trygghet i rädslan

Nu börjar Beck- Enslingen på 4an. Vilken är eran favorit?


Jag ÄLSKAR Beck-filmerna. Jag vet typ ingen annan som gör det. Jag förstår er, dem är ju inget genombrott i kriminaltv:n.
Men jag tror att jag vet varför jag gillar dem så mycket. Jag är väldigt rädd av mig, mörkrädd, monsterrädd, dödsrädd, blodrädd, mördarrädd............ i all evighet är jag rädd.

Men med Beck är jag säker. Beck dör aldrig, inte Gunvald heller. Dem är liksom ödödliga och kommer leva i all evighet, precis som deras filmer. Det gör att jag på något sätt inte blir rädd i de filmerna (okej att jag blundar när nån dör) på samma sätt.

Jag gillar den där tryggheten. Inte utmana. Bara vara. Mittemellan, Lagom.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0