maja

Idag var jag på en föreläsning angående grupparbeten. Föreläsaren tog upp ämnet konflikter.

Begreppet Konflikt defineras enkelt "När en part har en önskan som är så pass stark att den inte går att släppa, och en andra part blockerar möjligheterna till att önskan ska tillgodoses"

Det är ju precis det som händer i mig, varje dag. Varje dag kämpar en del av mig för att slippa så mycket av alla måltider som möjligt, medan den andra parten försöker förhindra att det händer. Mitt förnuft säger åt mig att jag DUGER, att mitt värde inte blir högre ju smalare jag är. Men samtidigt kämpar ju det så kallade "Detet" för att svälta och anpassa mig efter det jag tror att andra vill ha.

Hur fan ska man tackla det? Nog för att Detet bara blir svagare hela tiden och Överjaget tar kommando så står jag där mittemellan och vet inte vad jag ska ta mig till.
Vem i hela världen kan man lita på?

Viktor: Att springa ihjäl sig måste vara värsta döden. Eller att brinna..
Jag: Jag skulle skjuta mig. Eller hänga mig!
Viktor: Fatta hur ont det gör att hänga sig.
Jag: Vad väljer du då?
Viktor: Jag vill falla skithögt... Från ett flygplan. Då har man ju kul den sista stunden
Jag: Va?
Viktor: Jaaa liksom Wiiieee jag flyger, det är ändå kört, wiiie
Jag: Jag skulle ta en överdos
Viktor: Typiskt dig, så himla mesig. Piller är för mesar

Samtalsämnena börjar tryta....

För ett halvår sedan ville jag ta livet av mig. Kommer just nu inte ihåg senast jag kände så. Det där verkliga livs-hatet. Det är som bortblåst. Så himla skönt!

Det känns faktiskt som att jag kommer klara det här, stunder som den jag har just nu. Det är verkligen en stor skillnad från i vintras, även om inte vikten inte ökat med mer än ett par kilon. Men jag känner mig annorlunda, på insidan!

Jag kan känna mig fin. Jag kan känna att killar ger mig komplimanger för att de tycker att jag är snygg och inte för att driva med mig, jag kan känna att Viktor faktiskt tycker om mig även om jag känner mig fet, jag vet att mina kompisar inte kommer att äcklas av mig.
 
Jag är så himla lättad. Det känns faktiskt som att det kommer fungera. Idag pratade jag och Viktor dessutom om en av de jobbigaste sakerna med maten, och det ska vi båda försöka se till att ordna. Det känns hur skönt som helst. Kan inte förstå att jag har en så förstående pojkvän, herregud, jag är ju ett psykfall för det mesta. Han kanske har nån hjärnskada? Måste kolla upp det.

Hur som helst avslutade jag och viktor dagen med att gå ut och äta på Yogi, en indisk resturang. Och vet ni? Om mindre än ett halvår kanske vi är där! Vi funderar på att åka dit över jullovet, härligt som tusan!

Ölfest igår. Jag satt och rökte på en bänk.

Kille: ööh, jag kan inte få en cigg?
Jag: jag har inga men du kan få resten av min... eh
Killens kompisar: Du ska inte ge honom cigg
Jag: Men han ser snäll ut
Killen: Jag är snäll. Men jag borde inte röka
Jag: Som jag
Killen: Du borde röka men är inte snäll
Jag: Nja..
Killen : Jesper förresten
Jag: Maja. Vilken fin overall.... Går du lärare?
Killen: NEJ FYFAN, alla lärare är så jävla prettiga och försöker leka så jävla spexiga, dem är säkert pedofiler allihop som bara blev av med oskulden sent i livet och sen försöker ge igen på samhället genom att våldta småbarn. Jag går MASKINIST. Själv då?
Jag: Lärare....
Han: åh fan..

Ibland går det lite över styr, på senaste tiden har jag lyckats tänka ganska förnuftigt.
Men igår hände något ganska vanligt ändå. Jag antog att problemet var min vikt och mitt utseende.

En kille i vår klass har "giltiga skäl" att byta klass. Det är svårt att byta klass och krävs goda skäl.
Jag var tvungen att gå ut ur klassrummet och gråta,
Den här killen var alltså tvungen att byta klass för att han inte stod ut med hur tjock och äcklig och ful och motbjudande jag var. Och det var ett giltigt skäl! Herregud, jag kommer att få gå i en egen klass för ingen kommer vilja stå ut med mig eller prata med mig eller stå nära mig, och det går ju inte ens för jag är så fet att alla måste stå minst två meter från mitt ansikte.


Trodde jag såklart.
Men efter lektionen pratade han med mig, sa att vi kanske ses senare på festen.
Det var inte jag som var för tjock. Han hade andra skäl.
MEN VARFÖR SKA ALLT SOM GÅR FEL HA MED MIN JÄVLA VIKT ATT GÖRA?

Snart ska jag på ölfestivalen. Viktor säger att jag ska "ut och porra mig"

Vi får se hur det blir med både öl och porr, men dit ska jag iallafall strax

Idag skulle jag nog kalla mig själv snygg, om man bortser från luggen som är något för kort,

Idag kom mitt första CSN-bidrag, så drygt 12000 på kontot. Jag har aldrig haft så mycket pengar. Hur beter man sig? Jag och Ulrika kom senare fram till att ju mer pengar vi har, desto snålare blir vi.

Vid elva i förmiddags, träffade jag Sanna, Anna och Niklas som utgör min basgrupp i klassen. Vi skulle sammanställa ett grupp-kontrakt för våra kommande grupparbeten.. Det blev mer skitsnack och sådant på Espresso House, även om kontraktet till slut blev klart.  Niklas berättade bland annat att han skrivit hela sitt Projektarbete, jättepackad, dagen innan redovisningen. Haha! Underkänd men ändå..
"Jag skriver som bäst när jag är full"... Ser fram emot våra samarbeten!

Senare mötte jag upp med Viktor och Ulrika, vi tog bussen till Ikano och Ikea. Där köpte jag ett par jeans som jag lyckades tappa bort inne på Ikea, men som återfanns efter att jag gråtit två gånger. Trodde verkligen inte att JAG kunde tappa bort något jag shoppat, hur tankspridd får man va?

Viktor köpte en ny dator, vi handlade massor på Ikea, och sen mat på Willys.
(jag köpte även en tröja, en halsduk och en mössa)
Hyra, någon?

var på förfest. blev raggad på. schysst.

Han: Maja... Har du några vegetariska BIFFAR att bjuda på?
Jag: mm bjud hem mig på middag så ska jag laga mat åt dig
Han: Jag lovar.. Om du tar ut den där ringen i näsan
Jag: Varför?
Han: Så jag kan pierca dig i bröstvårtan i stället
Jag: Du ska va glad om nån ens ligger med dig mot betalning


Jag och Myggan skrattade nästan hela vägen hem.

Vet inte längre. Ska jag egentligen skriva om hur jag mår?
Hur det går? Jag vill peppa er alla, få er att haja att det finns hopp.

Men just nu känns det knappt så. Inte med maten i alla fall. Eller ja, jag vet ingenting egentligen. Skolan känns helt underbar och människorna där känns så jävla välbehövda just nu. Behöver komma bort lite. Få visa mina andra sidor för någon. Jag undrar om dem kommer förstå någon gång? Äh, jag har iallafall sagt det till två stycken. Mina terapeut och jag har pratat om det där, om man ska berätta eller inte. Vi kom fram till att om någon kommenterar min kropp, alltså min vikt, så ska jag säga det.

Vad tycker ni om det? Ska man berätta det?
Jag tycker oftast att det varit skönt att berätta det. Alltså, det finns många som säger att jag har så fin kropp och liknande, precis så som jag tänker om de flesta andra tjejer. Om de berättade för mig att de hade ätstörningar tror jag att jag hade fått en helt annan syn på dem. Jag hoppas också att jag kan ändra andras syn på sina kroppar, kanske slutar den som frågar att banta, för att lycka inte sitter i vikten. Jag hoppas iallafall det, lite naivt, men ändå. Vad tror ni?

Min fulla faster tar mig mig runt låret.
Hon: Du måste ÄÄÄÄÄTAAAAA, maja
Jag: Ehhh jaaaaaaa
Lollo: *kramar mig* Du är alltid fin som du är maja.

När kapporna vänder efter vinden <3

Mina föräldrar har stor fest ikväll. de har hyrt en folkpark. det är sant. det är 40årskris.
 
Ikväll ska jag dansa till Staten och Kapitalet. Sälja öl till Flyktsoda

Ta mig i land
Sätt mig i brand
ibland
ibland
ibland

Träffade en gammal klasskompis mamma idag innan föreläsningen
 
Hon: Gud Maja, är det verkligen du på det där hemska studentfotot i katalogen?!
Jag: Ehh..  Jaa... I rutig klänning
Hon: Det var ett ftörfärligt foto
Jag: Ehh ja.. Jag såg ... drogad ut..
Hon: Ja och du såg ut att väga MINST 100 kilo!
Jag: Ehh....
Hon: Måste rusa, hälsa mamma!
Jag:  WUÖÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ gråt

Varken min mobil eller bredbandet har funkat de senaste dagarna, då 3-masterna varit trasiga...

Men nu är jag här! Allt omkring mig känns superbra just nu. Jag har världens roligaste människor att umgås med, och jag vet att det kommer bli tre sjukt bra år. En 23årig Norrlänning vid namn Mattias Mygga är så nära man kan komma min hemliga soulmate. Jag har nog aldrig skrattat så mycket med en människa tidigare


Eller okej, Linnea: Kommer du ihåg Saga på stationen? DET var kanske världens roligaste människa, när hon målade en teckning till ekorren och hela den dagen... HON är världens roligaste.. men näst henne!

Idag är det en föreläsning om en timme, sen är det disco ikväll och kaaaanske kan jag få biljett, trots att det är försent.

kraaaaaaam

Jag pluggar i Linköping, det tar inte ens tio minuter att cykla till universitet från lägenheten, så det är perfekt. Även om det vore kul att se en ny stad.. Jag har åtminstonde en ny cykelväg!

Jag vet inte hur ni andra känner, men för mig har ätstörningen alltid varit en tävling.
Jag var aldrig snyggast, aldrig roligast, aldrig socialast eller trevligast. Därför ville jag iallafall bli smalast!

Jag har alltid varit en tävlingsmänniska. Jag fuskar ofta i spel, när jag kan. Jag har haft svårt att acceptera att någon annan är bättre än jag. I och med anorexin kan jag tänka "okej, hon är roligare, men jag är iallafall smalare".
Jag vann på min vikt, liksom.

För att bli frisk måste man förstå att det inte är en tävling. det handlar inte om vem som är smalast, vem som äter minst eller vems bmi som är lägst. Anorexi är en tävling som inte går att vinna. Man kommer alltid vara sin största konkurrent, kommer aldrig vara nöjd med sina prestationer trots att man sedan länge nått sitt egentliga mål. Man höjer hela tiden ribban. Man vill alltid hoppa lite högre.

Jag försöker att "vara bäst" på annat. Små helt orelevanta saker, för att slippa "vara bäst" på att äta minst. Idag hade vi Nollning och det var några lekar, och bara för att visa mig att jag KAN VARA BRA PÅ ANNAT, och jag lyckades vinna åt mitt lag! Man måste hitta sådana små kryphål, kunna känna sig stolt över sig själv och inse att man inte behöver vara bäst på allt för att det ska kännas bra.

Nu känns allt så bra, och dessutom så ska jag köpa höstskor som är så fina, så fina!

Idag var min första dag på lärarutbildningen.
- Är du Stinalee?
- Eh.. Nej...


Det känns bra. jag tror det kommer bli superbra faktiskt. Skitbra. Mmm