I just don't know what to do now
Vet inte längre. Ska jag egentligen skriva om hur jag mår?
Hur det går? Jag vill peppa er alla, få er att haja att det finns hopp.
Men just nu känns det knappt så. Inte med maten i alla fall. Eller ja, jag vet ingenting egentligen. Skolan känns helt underbar och människorna där känns så jävla välbehövda just nu. Behöver komma bort lite. Få visa mina andra sidor för någon. Jag undrar om dem kommer förstå någon gång? Äh, jag har iallafall sagt det till två stycken. Mina terapeut och jag har pratat om det där, om man ska berätta eller inte. Vi kom fram till att om någon kommenterar min kropp, alltså min vikt, så ska jag säga det.
Vad tycker ni om det? Ska man berätta det?
Jag tycker oftast att det varit skönt att berätta det. Alltså, det finns många som säger att jag har så fin kropp och liknande, precis så som jag tänker om de flesta andra tjejer. Om de berättade för mig att de hade ätstörningar tror jag att jag hade fått en helt annan syn på dem. Jag hoppas också att jag kan ändra andras syn på sina kroppar, kanske slutar den som frågar att banta, för att lycka inte sitter i vikten. Jag hoppas iallafall det, lite naivt, men ändå. Vad tror ni?
Hur det går? Jag vill peppa er alla, få er att haja att det finns hopp.
Men just nu känns det knappt så. Inte med maten i alla fall. Eller ja, jag vet ingenting egentligen. Skolan känns helt underbar och människorna där känns så jävla välbehövda just nu. Behöver komma bort lite. Få visa mina andra sidor för någon. Jag undrar om dem kommer förstå någon gång? Äh, jag har iallafall sagt det till två stycken. Mina terapeut och jag har pratat om det där, om man ska berätta eller inte. Vi kom fram till att om någon kommenterar min kropp, alltså min vikt, så ska jag säga det.
Vad tycker ni om det? Ska man berätta det?
Jag tycker oftast att det varit skönt att berätta det. Alltså, det finns många som säger att jag har så fin kropp och liknande, precis så som jag tänker om de flesta andra tjejer. Om de berättade för mig att de hade ätstörningar tror jag att jag hade fått en helt annan syn på dem. Jag hoppas också att jag kan ändra andras syn på sina kroppar, kanske slutar den som frågar att banta, för att lycka inte sitter i vikten. Jag hoppas iallafall det, lite naivt, men ändå. Vad tror ni?
Kommentarer
Postat av: Anna
Jag tror att det är bra att berätta om någon säger så. Om jag hade sagt till någon att den hade fin kropp och fått veta att den hade ätstörningar skulle jag få en nyttig tankeställare. Ett slags wake up call om att det är sjukt mycket bättre att kommentera bedrifter eller inre egenskaper. För såna komplimanger tycker i alla fall jag är mycket bättre och stärkande för självkänslan. Och sådan ska man ju ha. :)
Trackback
