Does peace come along with the age?
För ett halvår sedan ville jag ta livet av mig. Kommer just nu inte ihåg senast jag kände så. Det där verkliga livs-hatet. Det är som bortblåst. Så himla skönt!
Det känns faktiskt som att jag kommer klara det här, stunder som den jag har just nu. Det är verkligen en stor skillnad från i vintras, även om inte vikten inte ökat med mer än ett par kilon. Men jag känner mig annorlunda, på insidan!
Jag kan känna mig fin. Jag kan känna att killar ger mig komplimanger för att de tycker att jag är snygg och inte för att driva med mig, jag kan känna att Viktor faktiskt tycker om mig även om jag känner mig fet, jag vet att mina kompisar inte kommer att äcklas av mig.
Jag är så himla lättad. Det känns faktiskt som att det kommer fungera. Idag pratade jag och Viktor dessutom om en av de jobbigaste sakerna med maten, och det ska vi båda försöka se till att ordna. Det känns hur skönt som helst. Kan inte förstå att jag har en så förstående pojkvän, herregud, jag är ju ett psykfall för det mesta. Han kanske har nån hjärnskada? Måste kolla upp det.
Hur som helst avslutade jag och viktor dagen med att gå ut och äta på Yogi, en indisk resturang. Och vet ni? Om mindre än ett halvår kanske vi är där! Vi funderar på att åka dit över jullovet, härligt som tusan!
Det känns faktiskt som att jag kommer klara det här, stunder som den jag har just nu. Det är verkligen en stor skillnad från i vintras, även om inte vikten inte ökat med mer än ett par kilon. Men jag känner mig annorlunda, på insidan!
Jag kan känna mig fin. Jag kan känna att killar ger mig komplimanger för att de tycker att jag är snygg och inte för att driva med mig, jag kan känna att Viktor faktiskt tycker om mig även om jag känner mig fet, jag vet att mina kompisar inte kommer att äcklas av mig.
Jag är så himla lättad. Det känns faktiskt som att det kommer fungera. Idag pratade jag och Viktor dessutom om en av de jobbigaste sakerna med maten, och det ska vi båda försöka se till att ordna. Det känns hur skönt som helst. Kan inte förstå att jag har en så förstående pojkvän, herregud, jag är ju ett psykfall för det mesta. Han kanske har nån hjärnskada? Måste kolla upp det.
Hur som helst avslutade jag och viktor dagen med att gå ut och äta på Yogi, en indisk resturang. Och vet ni? Om mindre än ett halvår kanske vi är där! Vi funderar på att åka dit över jullovet, härligt som tusan!
Kommentarer
Postat av: k
likadant för mig, såna tankar existerar ju typ inte längre. nu är jag mer intresserad av att leva. att få ut mer av livet. att göra allt jag missat. och det känns så galet jäkla bra. många gånger jag faktiskt tänker att livet ju är riktigt underbart. och jag har insett att jag uppskattar livet mer än vad många av mina vänner gör. kanske för att jag vet hur det är att vara typ levande död? ingen aning. men att livet är värt att leva och att det kommer fungera, det tvekar jag inte en sekund på längre!
Trackback
