Min dietist
Svar till Anonym (Var inte anonyma, det är så trist!)
Jag blev sänd till Skolsyster i vintras, då jag gick tredje året på gymnasiet. Hon tyckte att mitt läge var allvarligt och jag fick en remiss till BUP. I Linköping är BUPs ätstörningsenhet upp till 20 år, därför går jag där trots att jag är 18 år.
Där fick jag träffa en en terapeut som gav mig erbjudandet om en dietist. Jag tackade såklart ja.
I början var det riktigt jäkligt. Jag blev irriterad för att jag tyckte hon behandlade mig som ett barn. Hon försökte berätta för mig vad en kolhydrat är, och jag menar, i och med mina ätstörningar är jag rätt inläst på det, även om det är inläst i en sjuk hjärna. Hon berättade också för mig vad som var DÅLIGA kolhydrater, bland annat glass. Till saken hör att jag skulle träffa Viktor efteråt och äta glass = Jag får inte äta glass för det är farligt och jag blir feeeeeeet
Irritationen försvann. Det positiva hon gjort för mig är att få kontroll på vilka situationer som mitt ätande lider av. Hon har hjälpt mig att förstå vad en normal måltid är, vilket jag aldrig vetat eftersom jag antingen svultit eller överätit. Hon har gett mig en mer verklig bild av min kropp, det är lätt att läsa en bok och tro att man fattar men när någon säger det till en, att din hjärna dör om den inte får kolhydrater, då går det på något sätt in. En rökare slutar ju knappast röka för att det står en varning på paketet, men kanske däremot när den får sina lungor röntkade.
Tillsammans med henne har jag lagt fram mål, och sakta övat in "förbjuden" mat. Jag har lärt mig att hantera mat på ett vettigare sätt, även om jag fortfarande fuskar och gör annorlunda.
Jag blev sänd till Skolsyster i vintras, då jag gick tredje året på gymnasiet. Hon tyckte att mitt läge var allvarligt och jag fick en remiss till BUP. I Linköping är BUPs ätstörningsenhet upp till 20 år, därför går jag där trots att jag är 18 år.
Där fick jag träffa en en terapeut som gav mig erbjudandet om en dietist. Jag tackade såklart ja.
I början var det riktigt jäkligt. Jag blev irriterad för att jag tyckte hon behandlade mig som ett barn. Hon försökte berätta för mig vad en kolhydrat är, och jag menar, i och med mina ätstörningar är jag rätt inläst på det, även om det är inläst i en sjuk hjärna. Hon berättade också för mig vad som var DÅLIGA kolhydrater, bland annat glass. Till saken hör att jag skulle träffa Viktor efteråt och äta glass = Jag får inte äta glass för det är farligt och jag blir feeeeeeet
Irritationen försvann. Det positiva hon gjort för mig är att få kontroll på vilka situationer som mitt ätande lider av. Hon har hjälpt mig att förstå vad en normal måltid är, vilket jag aldrig vetat eftersom jag antingen svultit eller överätit. Hon har gett mig en mer verklig bild av min kropp, det är lätt att läsa en bok och tro att man fattar men när någon säger det till en, att din hjärna dör om den inte får kolhydrater, då går det på något sätt in. En rökare slutar ju knappast röka för att det står en varning på paketet, men kanske däremot när den får sina lungor röntkade.
Tillsammans med henne har jag lagt fram mål, och sakta övat in "förbjuden" mat. Jag har lärt mig att hantera mat på ett vettigare sätt, även om jag fortfarande fuskar och gör annorlunda.
Ta kontakt med en dietist, men akta dig för Anna!
Kommentarer
Postat av: yo
anna har förstört min hjärna!
Postat av: Anonym
tack för svaret. och förlåt att jag är anonym. men jag är inte lika "öppen" om att jag har anorexi, och om jag skulle förklara vem jag är finns det en chans för att du skulle veta vem jag är.
Trackback
