Mamma tipsar.

Jag är ledsen för att dagen inte var den mest peppande. Resultatet av flera timmars gråt är en dunkande huvudvärk.
Men min mamma tröstar mig alltid på bra och rätt sätt. Tänk om man kunde få vara liten hela livet!

På kvällen åkte jag och handlade med mina föräldrar. Jag skrev en inköpslista och bad mamma om inspiration. Hon blev helt chockad över hur lite jag och viktor kan äta, för att den ena hatar det och den andra hatar det, och så vidare.
- Kan ni inte bara skaffa dropp-mat? Ha en liten påse i magen, som ni fyller på en minut, era små magertarmar. Det är fan inte konstigt att ni ser ut som två små sparvar.
- Är sond helt veganskt?
- ÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅHHHHHHHARRRRRRRRRRRRRRRRRR

Jag tror inte det finns något mer stressande än att leva med min familj när vi ska försöka organisera oss. Innan vi skulle åka till affären var det kaos.
Jag: VI ÄR KLARA
Pappa: Gå ut så kommer jag
Love: köp nått GOTT.
Mamma: Kolla, jag ser ut som en afrikan med solglasögon
Jag: jaaa, Kom nu
John: VAR SKA NI?
Mamma: VA?
John: VAR SKA NI?
Mamma: VAAAAAAAAAAAAAAAAAA?
John: VAR SKA NI?
Mamma: HANDLA
Pappa: *sitter i bilen och tutar som en galning*
John: KÖP NÅTT GOTT!!
Mamma: Kom ner om du vill nått
Love: mamma mammma köp något gott
John: mamma har du klätt ut dig?
jag: KOM NUUUUUUUUUUUUU
Mamma: Men jocke, sitter inte du i bilen?
Pappa: Min plånbok... ALLTSÅ, Kekke, fyfan vad jag hatar dina och majas jävla tandpetare som ni sprider som mjäll  i hela huset.

Sen åkte vi.

Kommentarer
Postat av: Nathalie

hej, jag har följt din blogg ett tag nu och jag måste få fråga, hur började dina ätströningar? Jag undrar för att jag själv är rädd för att trilla dit för jag har i ca elva års tid känt ett så stort självförakt och nu får jag verkligen kämpa för att inte låta mig gå så långt att jag spyr upp maten.tack på förhand.

2009-07-16 @ 23:34:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0