Konsten att psyka sig själv.
Det är jag riktigt bra på! Trots att jag verkligen skulle gått ut idag så gick jag endast på förfesten. Jag känner mig så jävla töntig när jag säger att jag ska åka hem, men det är verkligen ingenting jag kan rå över.
Men men, jag antar att det är ett steg på vägen iallafall. Jag kan numera PRATA med människor jag knappt känner (och känner med iofs) vilket var omöjligt förut. Det är skitsvårt att prata med folk samtidigt som man försöker dölja sitt hår och ansiktet och armarna oh axlarna och magen och höfterna och låren och fötterna.
Egentligen är det säkert så att jag använder sjukdomen som en undanflykt för mina konstiga beteenden. Det kanske inte alls hör ihop med anorexin att jag är socialt missanpassad, men det känns mer okej att ha en anledning för det. Fast ja, det är väl undermedvetet för jag tänker ju inte på det när det händer.
Men men, jag antar att det är ett steg på vägen iallafall. Jag kan numera PRATA med människor jag knappt känner (och känner med iofs) vilket var omöjligt förut. Det är skitsvårt att prata med folk samtidigt som man försöker dölja sitt hår och ansiktet och armarna oh axlarna och magen och höfterna och låren och fötterna.
Egentligen är det säkert så att jag använder sjukdomen som en undanflykt för mina konstiga beteenden. Det kanske inte alls hör ihop med anorexin att jag är socialt missanpassad, men det känns mer okej att ha en anledning för det. Fast ja, det är väl undermedvetet för jag tänker ju inte på det när det händer.
Kommentarer
Trackback
