Jag går fan isär.
Jag har gråtit sen jag satte in desa jävla marränger i ugnen. En timme och7 minuter.
Jag orkar inte längre, jag orkar inte vara stark och försöka vara glad. Jag är så jävla ensam, så ensam att det gör ont. Varför kan inte jag få vara bra, varför kan ingen säga att jag duger? Varför är allt jag säger skit och allt jag tycker och ser är inbillning eller mitt eget fel? Varför har jag ingen som tröstar mig?
Jag är helt öm i käken för att jag skrikgråter, nu kan jag bara stöna fram små ljud som jag hoppas får kvalstrena som är de enda i närheten att förstå hur jag känner, hur meningslöst det är och hur mycket jag hatar mig själv. Man måste älska sig själv för att andra ska kunna göra det men jag kan inte det. Jag hatar mig själv. Jag hatar mig själv, Jag hatar mig själv nu.
Jag märker så tydligt att jag inte kan hantera såna här attacker. Först skar jag mig, sen började jag spy istället. För att känna lättnad över något. Jag ska varken skära mig eller spy igen, men just nu känns det som om jag är tretton år och skär mig för att den enda killen jag vill vara med inte bryr sig. Den enda jag vill vara med är ljusår ifrån och jag kan inget göra. Så känns det. Det känns som om jag vill dö nu.
Jag har inte känt så här på länge. Att jag vill dö. Jag hatar att känna den här hopplösheten, att inget jag gör spelar någon roll. Att hur mycket jag än ger och försöker så får jag inget tillbaka.
Jag hatar mig själv. Jag hatar mig själv. Jag hatar mig själv. Jag vill bara må bra. Jag vill bara slippa ha så här ont, Jag hatar att jag är så jävla ful när jag gråter, annars kunde jag tagit massa coola foton så jag hade fått lite medlidande och för en gångs skull kunde känna mig bra.
Jag läser min gamla dagbok. Jag har inte förändrats sedan jag var elva år gammal. Jag är rädd för allt, rädd för alla känslor jag känner och inte kan kontrollera. Jag är en av dem som borde lobotomeras, jag skulle kunna vara försöksperson istället för alla djur, jag skule kunna donera mitt hjärta till ett sjukt barn, kanske skulle den få större användning än vad jag haft. Kanske funkar det inte.
Jag hatar att känna såhär. Nu ska jag gråta klart, sen ska jag sova lite. När jag vaknar kommer allt vara bra igen, jag ska bara drömma en mardröm så att jag kanske blir glad av att vakna.
The dreams in which i'm dying are the best I've ever had
usch jag vet precis hur det där känns. jag hatar det också. jag har försökt få ner det i ord men inte lyckats, men du skrev dem precis åt mig.
och du är inte ensam om att vara ful när du gråter (jag är iofs tveksam till om du är det, då du verkar vara snygg hela tiden annars). det ultimata sen är ju när man ser sig själv gråta i spegeln och gråter ännu mer just för att man är så ful när man gråter. näe usch.
och jag önskar att det fanns något jag kunde göra för att hjälpa dig. jag gör verkligen det. du verkar vara en så galet fin människa, och du borde verkligen få vara lycklig. och jag vet att vi knappt ens känner varandra, men ja, jag finns här ifall det är nåt. bara så att du vet.
jag känner igen mig stort! men nu hatar jag mig själv ännu mer för att du antagligen mår sämre. du är så mycket mera värd att må bätte! du är så fin enda in i själen
jag vill bara leta upp dig vart du än är och krama dig så hårt att mina muskler spricker. jag vill ge av all dum energi jag har som jag själv inte varken behöver eller förtjänar. jag önskar att jag kunde skicka lycka till dig och visa varje dag hur mycket jag tror på dig.
