Har ni också gömt er?
Jag är extremt rädd för att hälsa på folk jag bara är bekant med, även om det är personer som jag vet tycker om mig. Det kan vara både vänner, bekanta och sådana jag liksom bara ska hälsa på.
Det händer jätteofta att jag GÖMMER MIG, när jag ser nån jag borde hälsa på. Springer in i närmsta affär och kollar på lampskärm eller bamse-ryggsäck. Så rädd är jag, bara för att säga "HEJ".
Nu har jag långsamt börja vänja mig av med det. Jag har så starkt inbankat i mitt huvud att jag är värdelös och att ingen minns mig. Varför skulle nån minnas och hälsa på mig liksom? Dessutom vill jag ju inte skämma ut personen om den måste visa att den faktiskt känner den här fula bruden.
Men jag har kommit på ett sätt. När jag går ensam så hälsar jag ALLTID på tanter & gubbar som går förbi. Oftast blir de jätteglada och ler, ibland ser de bara förvånade ut. Jag tänker att dem säkert är ensamma, och att jag gör en god tjänst som uppmärksammar deras existens. Dessutom dömmer de inte mig för mitt utseende eftersom de antagligen är halvblinda.
Så genom att komma bort från min rädsla gör jag alltså alla gamlisar en tjänst.
Det här kunde varit jag:
Det händer jätteofta att jag GÖMMER MIG, när jag ser nån jag borde hälsa på. Springer in i närmsta affär och kollar på lampskärm eller bamse-ryggsäck. Så rädd är jag, bara för att säga "HEJ".
Nu har jag långsamt börja vänja mig av med det. Jag har så starkt inbankat i mitt huvud att jag är värdelös och att ingen minns mig. Varför skulle nån minnas och hälsa på mig liksom? Dessutom vill jag ju inte skämma ut personen om den måste visa att den faktiskt känner den här fula bruden.
Men jag har kommit på ett sätt. När jag går ensam så hälsar jag ALLTID på tanter & gubbar som går förbi. Oftast blir de jätteglada och ler, ibland ser de bara förvånade ut. Jag tänker att dem säkert är ensamma, och att jag gör en god tjänst som uppmärksammar deras existens. Dessutom dömmer de inte mig för mitt utseende eftersom de antagligen är halvblinda.
Så genom att komma bort från min rädsla gör jag alltså alla gamlisar en tjänst.
Det här kunde varit jag:
Kommentarer
Postat av: jessica
Hihi, sån är jag med & jag försöker med vänja av mig det, jag menar kommer jag ihåf dem så kommer de antagligen ihåg mig! Fin blogg :)
kram
Postat av: erica runrunrun
haha bästa bilden o "det här kunde varit jag" ;)
men jag gömmer mig jämt. mest för jag inte orkar med människor jag halvkänner. "hur är det nuu? vad gör du nuu? bodde inte du däär? varför inte dåå? vad häände?". ibland är det jobbigt o svara, men mest bara för jag har börjat hata den där relationen man har.. "ååååh vi måste fika!" o så hörs man inte fören ett år senare när man igen springer in i varann på stan o säger samma sak. det är bara falskt. man är inte vän med alla. kallprat där man låtsas bry sig och allt bara blir skvaller istället är bara fult.
Trackback
