maja

Jag sitter i en stuga ute i skogen. Min farmor fyller år och vi är på en äventyrsbana. Snacka om äventyr, jag försöker överleva i spöregn. Jag vill bara hem nu. Home sweet home.


Fick idag förfrågan om jag ville hångla på film.
- maja, vi behöver två stycken som vill hångla också
- jaha...
- kan du inte ställa upp med nån?
- jo kan jag väl
- ja du har väl hur många som helst att välja på.

Jaja. Vi får väl se.
Nu skriker mina släktbarn att vi ska se på Lukeskywalker och bajskorven. Måste skynda

Vem fan bor i farsta och läser min blogg? och orkar lägga energi på mig?

Ja hur ska man sammanfatta den senaste tiden..? Kanske inte behövs, men samtidigt gör jag ingenting jag inte kan stå för. Men ni är ju så jävla nyfikna så vafan. Jag träffade Branko när vi började lärarlinjen, och det var det som verkligen fick mig att ta tag i att göra slut med viktor, då jag insåg att jag inte varit tillräckligt kär på länge & att vi inte hade något mer att hämta.

Nöjda?

Tjarå.

Gårdagen var trevlig. Micolle och Lollo käkade sushi och drack vin, jag tittade på som den partykiller jag är. Det tog oss en timme att få upp korken till vinet med hjälp av en skruv till min bokhylla, en skruvmejsel och en pås-klämma. Men det gick!


Vi låg sen i min säng och tittade på broder daniel-filmen, blev lite fyllda av hopp och sedan pratade vi kärlek i tre timmar.

Jag: men var nånstans var Gabbe?
Lollo: han var där nånstans
Jag: Ah, han kom för tidigt.. Höhö
Lollo: hahahaha, där var du snabb
Jag: höhöhöhöhöhööhöhöhöhööhöhöh

Det är konstigt att något nytt kan kännas så självklart. Det känns som en vana att dricka kaffe i mitt kök med branko, att jag försöker fika och laga mat samtidigt, att han aldrig kan bestämma vilken låt han ska spela för han vill impa.

Det är så jävla märkligt att hela tiden se saker hos en annan människa som man har i sig själv.

Förlåt allihopa. Men det är faktiskt helt omöjligt att blogga när man är förälskad. Jag fattar om ni inte fattar nånting. Men just nu.. Ja just nu gör det faktiskt inget. Jag är glad, hur som helst.

Ikväll kommer Lollo och Miccan hit, det blir broder daniel-filmen och vin, så jag antar att det slutar på något nostalgiskt sentimentalt vis. Jag klarar dock inte vin. Däremot nostalgi.

Girlfriend in a coma, I know, I know, it's serious
Girlfriend in a coma, I know, I know, it's really serious

There were times when I could have murdered her
But you know, I would hate anything to happen to her
No, I don't want to see her

Do you really think she'll pull through?
Do you really think she'll pull through?
Do

Girlfriend in a coma, I know, I know, it's serious
My, my, my, my, my, my baby, goodbye

There were times when I could have strangled her
But you know, I would hate anything to happen to her
Would you please let me see her

Do you really think she'll pull through?
Do you really think she'll pull through?
Do

Let me whisper my last goodbyes
I know, it's serious

- helvete.. jag har bara varit singel i typ en vecka..
- Men plus sju dagar är OK, du får ligga nu.
- Plus sju.. Jo kanske
- Vad var jag på? Minus 9?
- Haha! Ja, jag gick iallafall inte minus den här gången.



Min hand i din hand när kapporna vänder efter vinden

Något som ofta förvånar mig är hur dålig självkänsla jag har. Jag har väldigt enkelt för att ta skit från folk, bara acceptera det och anta att det är mig det är fel på. När jag senare berättar om situationen för någon annan så reagerar den så som jag borde gjort. Ni vet, man accepterar inte bara att folk drar ner en

Igår pratade jag & Lollo om det här. Att jag ofta inte tänker på att problemet inte ligger hos mig utan hos den andra. Jag berättade två saker som hände för två respektive ett år sen, och som jag aldrig lyckades glömma eller komma över. Dessa två saker blev jag dock övertalad om att de var Okej. Jag accepterade det, antog att jag får skylla mig själv som inte kan leva upp till en annan persons förväntningar. Då får man ta det, tänkte jag.

Men när jag berättade om dessa saker för Lollo såg hon så jävla äcklad ut. Jag blev så jävla glad. Här har jag gått i två år och trott att det är JAG som är en jävla bitterfitta. Jag fattar verkligen inte att jag bara accepterade det. Log & höll käften, trots att jag var så äcklad att jag i stort sett aldrig mer önskade någon typ av närhet.

Haha jag skäms. Jag skäms så jävla mycket & jag är så jävla äcklad över vad en del personer är kapabla till. Dubbelmoral kan knulla mig i röven, precis som Lollos värdighet satt på henne för många gånger. Men nej. Nu säger vi stopp



(Fick just sms av Lollo. "Jag lyssnar på December (obs kentlåten) och det är nog bara du som förstår. hoppas jag. Annars är jag ensam kvar. Förlåt att jag är olycklig när du inte är det".

I love you.

Tillbringade igår två timmar på IKEA, ensam. Det kändes vuxet och moget att gå där och plocka, sortera och prioritera. & att köpa saker till sin egna lägenhet, sina egan bestick och min första stekpanna (Jag steker aldrig?) och matlådor.

Väl hemma lyckades jag bygga ihop min första egna bokhylla, utan skruvmejsel. Med mina bara händer satte jag ihop den. Nu är det inte lika tomt, även om det fortfarande ekar här inne..

Nu ligger jag i sängen och vill somna om. Vid åtta gick jag & branko till affären i spöregn och handlade frukost, som kompensation för min usla frukostbjudning igår. Jag hatar verkligen när jag inte har något hemma att bjuda andra på, då känner jag mig riktigt usel. I mitt förråd finns nu tre burkar minimajs, två liter sojamjölk och snabbkaffe... Eh..

När Branko slutar skolan ska vi till norrköping, om vi orkar blir det Hugos ikväll, antingen Ingenting där eller ingenting hemma. Hohoho!

Borde kanske läsa lite Bryman? Men det är ju så jävla tråkigt...

första och hittills det enda lyckande kaffedrickandet

Igår flyttade jag in i min första alldeles egna lägenhet. Det är hur fint som helst, 45 egna kvadratmeter, mitt egna badkar och ett olivgrönt handfat.

Jag hade inflyttningsfika igår med Branko & Miccan. Vi drack kaffe och jag kokade champinjonsoppa med min mjölkskummare i brist på visp. Åt kanske tio tusen luft-mackor och invigde uteplatsen.

Imorse skulle jag gå till bageriet. Det var frost. De tog inte kort. Jag hade låst mig ute. Jag knackade på fönstret i en kvart innan Branko hörde. Det enda jag kunde bjuda honom på var youghurt med kräm och nersmulad knäckemacka... Jävla gott alltså.


Nu ska jag fixa till mig för att gå till bibblan och träffa min basgrupp och sammanställa våran praktik. Fan vad kul.

- försumma aldrig dina vänner för att du är en toffel till din partner
- försumma aldrig dig själv för att du är en toffel till din partner


tack. Det var allt. Kommer du ihåg det så ska du se att det går bra.

Idag fick jag den finaste blandskivan jag någonsin fått.

Minns inte när jag var där sist. Tidigt på sommarlovet var det och jag bad om att få slippa dem ett tag. Ha mitt sommarlov och ta hand om mig själv. Haha, man skrattar eller hur. Kan verkligen föreställa mig idag hur det låter när vi utvärderar

- Jaha Maja, hur har det gått nu när du tagit hand om dig själv?
- Det har gått alldeles utmärkt. Jag har tagit en överdos, mina föräldrar ska separera, viktor & jag är inte ihop, jag vill inte gå upp något mer i vikt, jag tittar på foton och förbannar mig över att jag blir tjockare.
- Men det låter ju jättebra. Vad stolt jag blir
- Tack. Det är allt jag vill.

Av någon anledning ligger ätstörningsenheten högst upp. Högst upp. Fem trappor. När man sitter i väntrummet vet man precis när en ätstörd person är på väg. Den springer upp för trapporna. Fjujuuuum Fjuuuuuuuuuuum Fjum

frukost: pannkakor med banan och creme freiche
tack

"När man väl tränger in i detta språk inser man genast att det alltid finns en person i världen som väntar på en, det må vara mitt i en öken, eller mitt i en stor stad. När dessa personer finner varandra mister det förflutna och framtiden all betydelse. Allt som existerar är det här ögonblicket, och den fantastiska vissheten om att allt under solen har skrivits av samma hand.  Av den hand som väcker kärleken till liv, och som har skapat en tvillingsjäl åt varje varelse som arbetar, vilar och söker efter skatter. För utan kärlek skulle människornas drömmar sakna mening."


Snälla boken, ta aldrig slut.

jag och min lillebror (fast han var min pojkvän under indien-resan)


vår lilla gata i stan

Allt började med ett mail på Facebook:







Här ser man direkt att något inte står rätt till. Min pappa länkar alltså till en hemsida som heter Studentnatt.
Dessutom misstänker jag av någon anledning att han kan förekomma på flera av dessa bilder.
Går nu in på hemsidan för att konstatera att han bara skojar med mig. Eller...?

Det gör han inte.






Det där kan jag ändå förstå. Han smälter ändå in i den stora massan. Trots att han är 20 år äldre än alla andra.



MEN VAD NU?
Varför ligger min pappa sked med sångaren på scenen?