Låt den rätta komma in

Vet ni något lustigt? Jag kan inte kramas! 

Varje gång Viktor kramar mig, flyger min hand upp mot hans bröst som om jag skyddar mig själv. Jag tänker inte på det utan det är helt automatiskt. Som om jag är rädd för att låta någon komma nära. Lika bra att själv trycka bort kramen eftersom den ändå inte varar för alltid?

Snälla Gud, om du läser: Varför blev jag inte normal?

01.15

Gud så sent jag är uppe! Det trodde ni inte om mig va? 

Kvällen har jag spenderat på Nationernas hus, då viktor och hans pojkband spelade och letade efter tjej till gustav.. 
På nått sätt är det skönt att vara runt fulla människor, då kan jag tänka att de inte minns mig dagen efter, och då gör det inget om jag säger något dumt. Men å andra sidan känns det som om de även bara pratar med mig för att de är fulla och vill vara dryga.. Haha, nån som vet hur man kommer över dålig självkänsla? skriv till mig!

Jag veeet ju faktiskt innerst inne att de flesta skiter fulltständigt i vad jag har på mig för kläder. Ändå står jag framför spegeln och byter byxor efter byxor och kjol efter kjol, för att intala mig att mina höfter inte är gigantiska och helt galet feta. Jag menar, jag har aldrig tänkt så om en normalviktig tjej, snarare sett dem som otroligt snygga, eftersom alla utom en själv i den här världen verkar vara så otroligt lyckla, snygga och glaaaada. Jaaaa... Eller Nej?

Det slutade iallafall med att jag fick ont i hjärtat eller runt om.. Ingen aning om vad det beror på men läskigt är det. Det liksom klämmer runt om, och jag måste trycka jättehårt på för att det ska kännas bättre. Är det någon av er som spytt som har likadant? Hjärtat tar ju så jävla mycket stryk av det. Haja att min läkare varnade mig för pacemaker. Som en jävla gamling...!

Nu ska jag nog sova, och känna att det var en bra kväll. Jag är glad att jag faktiskt inte stannade hemma och kollade på typ Singing Bee. (Ja, emma det går på söndagar, jag vet) För en gångs skull tyckte jag inte att det var jobbigt att prata, varken med okända eller bekanta, TROTS ATT JAG VAR NYKTER.

Fast iofs, med tanke på hur mycket medicin jag äter, så kanske jag blir full bara av lukten? Ha ha.



19.00

Efter en helvetisk morgon efter en helvetisk natt så blev dagen ändå bra. Viktor är klok och vet vad man ska säga när jag är gråtfärdig. När jag hittade kläder jag kunde ha, efter ca en timme av ångest, gick vi på stan och handlade en kryddhylla och en ljusstake. 

Sedan träffade jag tre söta vänner, och skrattade åt gamla saker.


Let's put a plastic bag over our heads

Vill ni veta hur det känns? Att aldrig få känna att man duger? Att gråta när man ser sig själv i spegeln? Att behöva äta fem piller till frukost för att inte vilja ta livet av sig? 

När jag var yngre var jag livrädd för att gå ensam när det var mörkt ute. Men jag gjorde det ändå. Jättelångsamt gick jag. Vill ni veta varför? För att jag hoppades att någon skulle mörda mig. Vad kul barndom jag haft, va?

fyfan

Jag orkar inte

Som ni kanske märkt.

Vet inte om det är värt det, att prata om det. På något jävla sätt känns det som att det finns störda människor som triggas av sådant jag berättar, hur bedrövligt mitt beteende än är. Det gör mig illamående.


Nu ska jag köpa en ny tandborste, som är för fet för att få plats i halsen.
För att eliminera alla möjligheter att kräkas.

Jag orkar fan inte.

Svar

vad ska du göra i höst?
 I höst börjar jag plugga på Linköpings Universitet, till lärare för grundskolan! 

vilken låt beskriver dej bäst? 
När jag tänker på låtar som beskriver mig så hamnar jag automatiskt i mina tidiga tonår. Det var då jag fann som mest tröst i musik och andras texter. En låt som jag alltid känt är min är "Happy people never fantasize", just för att det beskriver hur jag känt under stora delar av mitt liv. 

vilken musik lyssnar du på när du är ledsen, glad, arg?
 När jag är ledsen vill jag inte muntras upp, snarare gråta så in i helvete. Därför vill jag gärna lyssna på sorgliga saker, saker som får mig att skaaaaaka av gråt. En av de händelserna under mitt liv som påverkat mig obeskrivligt mycket, var en höst då två i min familj drabbades av missfall och cancer. Winnerbäck skrev en låt om den hösten, då han var gift med en släkting till mig. Elegi heter den, och den gråter jag till, oavsett om jag är ledsen eller glad. 

När jag är glad lyssnar jag helst på pop, som jag förknippar med roliga saker. Jag är väldigt nostalgisk av mig och älskar sådant jag gillade för flera år sen. Håkan hellström, Bad cash, Animal five, Veronika Maggio, Arcade fire... listan blir lång!

 Min arga sida utvecklades nog i femtonårsåldern. Då började jag skylla mitt mående på omvärlden, och inte mig själv som tidigare. Det gjorde mig förbannad att jag blev behandlad av andra som skit, och började lyssna mer och mer på hardcore. Så hardcore är oftast det jag lugnar ner mig lite,.. hm. 

vad är det som gör att du vill blogga? vad peppar dej liksom 
För det första vill jag avskräcka folk från att börja banta. Det är lätt att läsa i böcker om konsekvenser, men det är en annan sak att både känna och läsa om någon som faktiskt är med om det. Sedan är det nog en sorts terapi för mig med. Att bara tänka på olika faktorer och orsaker och allt sånt funkar inte för mig. Att skriva ner hur jag känner tror jag är viktigt för att faktiskt förstå vad jag känner. 

vad har du för drömmar och mål? vad är dina planer inför framtiden 
Mitt största mål är såklart att bli frisk. Sen att klara av lärarprogrammet, och sen vill jag flytta utanför stan och inreda ett stort hus och jobba på en liten skola. Sen vill jag ha två barn (och en bulldog.....) med viktor, men det vill inte han. Så vi får se om han får följa med ;) 

Hur skulle du beskriva din klädstil? Haha, så kul, för jag och min kompis diskuterade det här idag. Jag har verkligen ingen klädstil! Under de senaste åren har jag köpt väldigt märkliga och olika kläder. Främst använder jag mycket stora saker, för att visa så lite av kroppen som möjligt. Så oversize! 

Annars har jag allt jag tycker är snyggt, från flanellskjortor, till jeans med hög midja (förlåt viktor) och söta klänningar. Någon precis stil har jag inte, och jag älskar en blandning av slappt och gulligt.

 Dock hade jag en svacka i vintras, då min stil kan beskrivas som "Lila plysh-dress från Amelia". Not OK. 

Om du fick välja, helt utan anorexin, vad du skulle äta, vad blir det på en dag? 
Det här pratade vi faktiskt också nästan om.. Jag har såklart medvetet valt bort en viss mat som jag anser förbjuden. Under min sjukaste period var det JUST den maten jag ville äta som frisk. Nu när jag har ett lite mer vågat ätande så är det inte längre sådant jag längtar efter. Förut hade jag velat ha croissanter med nutella, varm choklad, juice och massa rostade mackor. Nu är jag helt nöjd med att äta kräm och macka till frukost, min kropp gillar det. Min kropp längtar inte efter pizza först och främst, utan jag skulle älska att bara åka nånstans och grilla med viktor, och ha en fin kväll utan att känna ångest. När man tillåter sig själv att äta allt, så lyssnar man helt enkelt på vad kroppen vill ha. Även om man inte alltid ger den det... 

Vad är din favoritmat? Tacos tror jag.. (inte okej efter att man slutat mellanstadiet), men annars älskar jag typ.. nä jag vet inte, haha! 

Är det inte svårt att ha ett förhållande när man är sjuk? Jag är fortfarande förvånad över att jag har ett förhållande.. Viktor är en jävla stjärna som står ut med mig och hade jag varit honom hade jag dumpat mig själv för länge sedan. Att jag är sjuk tär otroligt på oss båda. Jag berättade om min ätstörning INNAN vi blev ihop, och han har alltid gjort så gott han kan. Poängterat att jag inte är min sjukdom, och att han är kär i Maja och inte det beteendet jag har. Han är också medveten om att jag beter mig väldigt underligt och att jag behöver mycket tröst... Jag önskar att jag någon gång i livet kommer kunna återgälda honom. Men det går nog inte. 

Vad är ditt favvo-tv-program? 
Jag är tv-monstret. Jag kan kolla på nästan vad som helst. Jag älskar serier som Momma's boys, Paris new BFF, och The Bachelor. You know.. Sån skit. Sen är jag en sucker för dokusåpor, som robinsson, farmen... allt! Dessutom.. älskar jag barnprogram, haha. Och kriminalsaker på tv4fakta kollar jag jämt på.. Suck.. Jag har ingen bra tv-smak helt enkelt.

 Har du någon förebild? 
Min mamma, hur klyschigt det än är. Hon är helt otrolig med tanke på allt hon varit med om. Det är så coolt när man blir lite äldre och kan prata med sin mamma på ett annat sätt. Förut visste jag bara roliga saker hon varit med om, men nu vet jag så mycket mer som skapat en helt ny bild av henne. Och allt hon gjort för mig, jag vet inte om någon annan skulle gjort detsamma..

 Om du fick, skulle du göra en skönhetsoperation gratis? 
Nä, haha. i och med anorexin har jag lärt mig att man aldrig blir nöjd. Fem kilon ska minska tio kilon, sen femton etc. Allt handlar om hur man känner sig på insidan. Eller jo, jag skulle operera bort mina ärr efter piercingarna. det ser ut som om jag ständigt har två finnar över och under munnen

Den finaste texten jag vet, typ.



And if the snow buries my
My neighborhood
And if my parents are crying
Then I'll dig a tunnel
From my window to yours

Yeah, a tunnel from my window to yours
You climb out the chimney And meet me in the middle
The middle of the town
And since there's no one else around
 We let our hair grow long
And forget all we used to know
Then our skin gets thicker
From living out in the snow

You change all the lead
Sleeping in my head
As the day grows dim
I hear you sing a golden hymn

Then we tried to name our babies
But we forgot all the names that
The names we used to know
But sometimes, we remember our bedrooms
 And our parent's bedrooms
And the bedrooms of our friends
Then we think of our parents
Well, what ever happened to them

You change all the lead
Sleeping in my head to gold
 As the day grows dim
 I hear you sing a golden hymn
The song I've been trying to sing

Purify the colors, purify my mind Purify the colors, purify my mind And spread the ashes of the colors Over this heart of mine!

20.10

Imorse var jag hos tandläkaren, och efter två-tre timmar släppte bedövningen.. Jag blev så glad att jag cyklade hem till mina föräldrar och bakade kola-kakor. Jag var så extreeeemt hungrig att jag tog en tugga direkt när jag tagit ur dem från ugnen.

Resultat: fem små blåsor på tungan. Ett skrik. Utspottad kaka. Tungan i ett glas vatten under hela fikat.

Så hela dagen har min mun fått lida.
Dagens mat: Kräm. Kräm. Kräm

GT-rea ruinerar mig

Nya byxor. På något sätt gör det ont i mig när jag får ta en storlek mindre, samtidigt som något inom mig jublar. Jag antar att det är sjukdomen och den ska ju ut!

Men 99 kronor är okej..



Manualen för hur kvinnor funkar

Katrin skrev en lista till sin pojkvän där hon beskrev hur han ska bete sig.
HERREGUD, är det bara jag som känner igen önskan om allt det där?

1. Håll alltid tiderna vi bestämt
2. Avboka aldrig mig och säg aldrig att du inte orkar träffas. Älskar och saknar du mig ska du vilja träffas, hur trött du än är.
3. Låt aldrig otrevlig när jag är ledsen och gråter, även om vi båda gjort fel behöver jag tröst i detta läge.
4. Kom över till mig när du märker jag behöver det, på direkten, släpp allt annat, hör du att jag gråter i tele så går du, 5 på eftermiddagen eller halv 12 på kvällen spelar ingen roll.
5. Lyssna alltid på mig, försöka ta till dig det jag säger.
6. Har du gjort fel eller väl kommit sen ska du alltid smörja mig även om jag först kan låta förbannad. Du ska köpa blommor och mindre presenter som förlåt.
7. Du ska inte brusa upp över småsaker, du ska lugn och sansad.
8. Du ska ta hand om mig och visa mig kärlek (punkter hur du gör det kommer nedan).
9. Säg aldrig "en sånn tjej vill jag inte ha", "du skrämmer mig", "det där känner du inte alls" (tvivlar aldrig på vad jag känner), "jag orkar inte gå dit". Allt sådant är knivugg i hjärtat som raderar minst 5 myskvällar. Varje gång du gör saker som du gjorde ikväll krävs det minst 5 romantiska kvällar för att göra det bra.
 10. försök alltid vara och låta positiv
11. ha tålamod med mig, jag är ett psycho pga av dig just nu
12. jag är så jävla känslig, deal with it, att skrika tillbaka hjälper inte en känslig tjej att lugna ner sig, att springa iväg hjälper inte heller. take it or leave it
13. Allt du säger inte fungerar FUNKAR VISST du måste bara testa helhjärtat. krama mig om och om igen, ta lite skit och krama igen, det blir bra. smörj mig när du gjort fel, försök försök försök.
14. VISA MIG DU VILL ÄNDRAS. JAG BEGÄR INTE en 100% ändring på en dag, men visa du vill.
15. en överraskning är inte att bädda sängen och köpa små godis, TRY HARDER.
16. du är med en av stans snyggaste tjejer, dags att börja leva upp till din roll som den pojkvännen.
17. skrika aldrig någonsin elaka saker till mig. och skrika helst inte överhuvudtaget.

 detta är vad jag behöver för att inte vara labil (och känna mig älskad):
1. Du ska skämma bort mig med gulliga sms och samtal så ofta du kan
2. skriva kärlekslappar och lägga i mina kläder
3. boka biobiljetter eller restaurang besök i smyg
4. laga middagar åt mig i smyg
 5. pussa och krama på mig när jag inte förväntar mig det.
6. prata med mig med den gulligaste rösten du kan
7. inte brusa upp och bli så arg på mig för du älskar mig mest av allt
8. är jag ledsen kommer du över direkt.
9. du ska alltid hålla det du lovar.
10. överraska mig med mina favoritblommor (jag gillar liljor, rosor, tulpaner, massor av olika, jag är inte så kräsen) och små presenter då och då
 11. planera mysiga saker vi kan göra på helgerna
12. komma över till mig när du vet att jag är hemma, fast du har inte sagt att du ska komma
13. håll alltid om mig och min midja när vi är ute och går
14. viska gulliga saker till mig
15. saknar du mig mkt när du gör något annat, smsa/ring och säg det en snabbis då!
16. Förklara ofta dina känslor för mig, beskriv dem tydligt och stanna upp när vi är ute och går tex och säg "jag älskar dig för att..." och så säger du något om varför du älskar mig. det ska inte vara något vanligt utan mer en sak som verkligen visar att du känner mig. Som att jag är en väldigt glad person (när jag vill), du får inte använda den grejen btw.
17. sno min kalender och skriva in saker vi ska göra på helgen i den
18. nu har jag skrivit mail till dig i en hel timma, inte gjort något annat, lägg ner tid på mig. planera och planera och planera. visa ditt engagemang och lägg ner din tid.
19. leta upp brunchställen flera dagar innan det blir lördag.
20. kolla väderprognosen och planera en picknick dagen innan. säg att du vill ses senare dagen innan för du planerar en överraskning till mig, då kommer jag defintivt förstå dig.
21. köp/beställ något som skriker "Katrin" för att visa du känner min stil och mig.
22. respektera mig, alltid.




He He, är det nån stackars kille som lever upp till det här?

Kanelbullar

Igårkväll, efter att ugnen började fungera, bakade jag och viktor bullar.
Kan vara de godaste!


Att vilja vara barn

Jag vet inte hur många uppsatser och arbeten jag gjort om ätstörningar. En förklaring som återkommer i mina undersökningar har varit Rädslan för att bli vuxen. Jag har alltid tyckt det var väldigt orealistiskt men på senare tiden har jag sett sambandet med mig själv.

 Eftersom jag är så otroligt rädd för mina känslor och för det som ska hända, för att någon ska försvinna eller för att jag ska fatta fel beslut så tror jag att jag har en omedveten önskan om att vara barn igen.Jag ser min barndom som bekymmerslös och evigt lycklig, och jag ser framför mig hur jag dansar på en äng med blommig klänning och krans i håret, barfota och med brunbrända ben.

 När jag var liten dansade jag inte barfota på en äng med blommig klänning och krans i håret. Men jag vill minnas det eftersom det jag har nu känns så mycket mer skrämmande. Jag vill vara liten igen, bli tröstad av mamma, få en godnatt-saga läst för mig, ha krusigt hår och barnsliga klänningar.

Den här önskan återkommer i stora delar av mitt liv. Mina favoritfilmer är Astrid Lindgrens sagor & Den vita stenen som jag kan se hur många gånger som helst, och jag får en trygg känsla i magen. Jag älskar barnsliga kläder, blommiga klänningar och sådant min mamma klädde mig i. Jag använder i stort sett bara tygskor och det har jag gjort sen jag lärde mig gå. Jag älskar fortfarande krusigt hår, för jag älskade hur min mamma blötte mitt hår och flätade det innan jag somnade.

Jag har nu blivit ganska säker på att det är en bidragande faktor, en omedveten längtan till att få vara bekymmerslös och glad. Det låter jättekonstigt, men det stämmer faktiskt på mig! (För att det hänger ihop med sjukdomen så är det alltså att jag vill ha kvar den kropp jag hade som liten för att känna att jag fortfarande är ett barn och liten och bekymmerslös och aldrig ensam eller rädd)

När ni tänker efter, kan ni se något liknande mönster i era tankar?



(Jag ser ju faktiskt inte heeeeeeeeeeelt bekymmerfri ut om jag ska vara ärlig..)


9.48

Trots den tidiga timman har jag redan hunnit med ett tandläkarbesök. I Skäggetorp. Alla andra har semester..(?)
Nu har jag ingen känsel i munnen och är jättehungrig. Varför är jag bara hungrig när jag INTE FÅR äta?

typiskt mig. tyyyyypiskt mig

Bloggtips

Är ni mätta och vill bli hungriga?

Kolla in www.wegipedia.blogg.se för nice veganmat!

Sluta poooooooooosa och uppdatera varje dag  istället(även bagdadfalafel muums)



When everything is lonely I can be my own best friend


Idag är min fjärde spy-fria dag. (Det känns helt bisarrt egentligen att jag sitter och skriver om sådana här äckliga saker, haha!) Det höll på att inte gå bra, men jag bankade på mitt huvud och sa åt mig att gå ut på en promenad.

Och det gick bra. Bullbak på G

Anonym

Det är jättefint det du säger, att du tycker jag är finare när jag var normalviktig.
Men... Precis som att jag inte tar åt mig av skit som anonyma skriver, lika lite kan jag ta åt mig av komplimanger anonyma skriver.

"I might never be comfortable with food, NEVER"

Såg ni klippet nedanför?
Jag känner igen så mycket. I andra avsnittet går hennes bil sönder och hon bryter ihop. Hennes pappa säger att hon förlorat sin förmåga att tänka logiskt.

det stämmer så väl! man tänker inte logiskt, man förlorar sin verklighetsuppfattning. Man bryter ihop så fort något inte går som man önskar och hela världen går under.

Something bad is going to happen




Det här är ett av de klipp jag sett som gör mest ont i mig.
Hoppas det här avskräcker er från att börja kräkas.
Den tråkiga tanten kan man hoppa över.
Hur många känner igen sig i det hon säger?
Speciellt det där med att NÅGOT måste fyllas, NU NU NU NUUUUUUUUUUUU
Men det är ju inte hunger, ta reda på vad.

Kanske det svåraste jag gjort.

Antagligen kommer detta inlägg försvinna innan någon ens läst det. Finns inget jag hatar att visa så mycket som min kropp. Förhoppningsvis kan ni som känner att jag liknar en flodhäst enbart tänka på det, och inte dela med er av det i form av kommentarer. Alla som någonsin rackat ner på mig ska jag, när jag är frisk, nämligen bajsa i ansiktet. Så take it easy.

Här är min bikini. Mina tuttar. Min mage. Och de två valkarna på min mage.
Det känns som om jag verkligen förlorar min prestige som anorektiker nu,
eftersom ni förväntat er någon pinnsmal
MEN HA HA HA TJI FICK NI, jag ser ju ut som niiiiiiiiii







I carry a weight

Jag ska berätta något av de svåraste och bästa sakerna jag gjort! Slutat väga mig!

Förut vägde jag mig varje morgon, på en ranglig ikeavåg, vars pil pekade olika varje dag. Det vågen visade satte liksom ribban för min dag. Allt var åt helvete de dagar den visade mer än gårdagen. Först gömde Viktor vågen, men jag hittade den såklart. Både i övre garderoben och i lådan med handdukar. Är man envis så är man....

Men nu minns jag inte när jag vägde mig senast... Vågen står hemma hos mina föräldrar i en låda, och ibland ställer jag mig på den, dock utan att låta den bestämma mina dagar.

Istället väger jag mig på BUP, den enda vägningen som faktiskt är relevant och viktig.

Släng ut vågen, bruuuuuudar!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0